Igångsättning
En förlossning startar vanligen av sig själv någon gång mellan den 39 och 41 graviditetsveckan. En förlossning som startas eller framkallas med artificiella medel kallas för inducerad eller igångsatt förlossning.
Det finns en lång rad möjliga orsaker till varför man kan vilja använda sig av igångsättning. Har graviditeten gått in i 42 veckan väljer man oftast att sätta igång förlossningen för att inte riskera att bebisen får syre- eller näringsbrist, och att den inte växer sig så stor att en normal förlossning blir onödigt svår/smärtsam.
Varför igångsättning?
Andra anledningar till ingångsättning kan vara att mamman drabbats av havandeskapsförgiftning, diabetes eller någon annan medicinsk komplikation. Det kan också visa sig att bebisen inte växer som den skall, eller att fostervattnet gått utan att förlossningen startat spontant, och då väljer man också att sätta igång, eller att inducera förlossningen.
Det är viktigt att komma ihåg att du som gravid alltid har något att säga till om och att du skall vara delaktig i beslutet. Se till att du får veta varför man bedömmer en igångsättning nödvändig och hur man tänkt gå tillväga. Fråga om faror och risker med olika metoder så att du känner dig delaktig och trygg i processen.
En igångsättning börjar alltid med en grundlig medicinsk undersökning där din och bebisens hälsa kontrolleras, och en läkare avgör sedan vilken metod som är den bästa under de rådande omständigheterna.
Hur lång tid tar det?
En förlossning som sätts igång med artificiella medel är lika oförutsägbar som en vanlig förlossning. Det kan ta upp till ett par dygn från det att man börjat inducera förlossningen till dess att den aktiva fasen kommer igång. I fallet med igångsättning, liksom vid vanliga förlossningar är det en generell regel som säger att det tar längre tid för förstföderskor än för omföderskor.
Metoder
Själva igångsättningen kan ske med en eller flera olika metoder. Vi listar här några av de vanligaste.
Hormondropp
Denna metod går ut på att du får ett dropp med oxytocin, ett hormon som stimulerar värkarbetet. Detta ges endast om livmoderhalsen är mogen. Det kan även ges under en pågående förlossning om värkarbetet avstannat.
Ta hål på fosterhinnorna
I detta fall tar man hål på fosterhinnorna så att vattet rinner ut och bebisen sjunker ned med huvudet i förlossningskanalen. Detta gör att värkarna sätter igång precis som vid en naturlig förlossning.
Ballongmetoden
Denna metod innebär att en plastslang med en liten ballong förs in genom livmoderhalsen och in i livmodern där ballongen fylls med koksaltlösning. Ballongen trycker då på livmodermunnen och stimulerar på så vis värkarna att starta.
Tabletter och gel
Om livmoderhalsen är omogen så kan du få en gel eller tablett som består av prostaglandin att föra upp i slidan. Prostaglandinet stimulerar livmoderhalsen att förbereda sig för värkarbetet och kan verka inducerande så att en förlossning inleds.
Färdknäppen och andra ickekonventionella metoder
En populär teori gör gällande att sex kan hjälpa till att sätta igång en förlossning (den s.k. färdknäppen). I likhet med tablett och gel-metoden ovan så skall det vara prostaglandinet i mannens säd som stimulerar och sätter igång förlossningen. Det är dock omtvistat huruvida mängden prostaglandin kan vara tillräcklig för att ha någon effekt.
Det sägs att fysisk aktivitet kan hjälpa till att sätta igång förlossningen, och vissa menar att gå i trappor är den bästa metoden, medan andra rekommenderar en lång promenad eller en ordentlig storstädning. Viktigast är dock att du inte gör något som inte känns bra eller tryggt. Överansträng dig inte.
